Stefan,  säkerhetsinspektör

Stefan började jobba som spärrexpeditör 1981, fortsatte som tågförare och blev sedan ställverksoperatör och trafikledare. De senaste 15 åren har han jobbat som säkerhetsinspektör.

Stefan

Vad fick dig att söka dig till säkerhetsavdelningen?
Det var en kollega som tyckte att jag skulle passa som säkerhetsinspektör. Han tyckte nog att jag hade ett högt säkerhetstänk som trafikledare. Jag tog saker och ting på det allvar som de förtjänade. Sen har jag en förhållandevis god analytisk förmåga. Man måste försöka se brett när någonting händer. Inte stirra sig blind på själva händelsen utan läsa in mer runt omkring, för att förstå varför olyckor eller tillbud sker.

Vad har du för arbetsuppgifter?
Själva kärnan i jobbet är ju tillbuds- och olycksfallsutredningar. Det upptar inte all min tid, men det är det som är kärnan, att lära sig av tillbud och olyckor. Så att vi kan göra allt för att minska risken för och minska konsekvenserna vid ett återupprepande. Sen handlar det mycket om att se över vårt regelverk och lägga säkerhetsaspekter på olika saker. Det finns alltid olika projekt som pågår där man vill ha säkerhetsavdelningens synpunkter.

Vad tycker du om att jobba på MTR?
Jag har jobbat för SL, Connex/Veolia och nu MTR Stockholm. Skillnaden är att kraven ökar. För varje upphandling så tajtas villkoren till, ekonomiskt. Det märks på olika sätt. Rationaliseringar har vi dock inte sett så mycket av på säkerhetsavdelningen. Definitivt inte. Säkerhet är vår högsta prioritet, det är ju inte ekonomin som står i fokus på Peter Viinapuus balansplatta, utan det kretsar runt säkerheten.

Hur har ditt arbete utvecklats över tid?
Vi har förändrat vårt sätt att skriva rapporter. Vi försöker vässa våra rekommendationer, förr kunde man vara lite lösare i sina formuleringar. Man ska svara på frågorna: vad hände, varför och vad gör vi åt det? Vad kan vi ge för rekommendationer för att det inte ska hända igen? Vi har vässat oss, definitivt. Vi är skarpare, vi skriver bättre rekommendationer. Vi försöker hela tiden nå dit att vi tänker i förväg, innan någonting händer.

Vad är roligast med ditt arbete?
Det roligaste är när man verkligen känner ett resultat av arbetet. När man har tittat på någonting, analyserat och funderat och kommit fram till någonting bra – och ser att det genomförs också. Själv sitter jag ju inte på några pengar, utan jag kan ju bara föreslå till dem som sitter på pengarna, var snäll och gör det här för det här är en bra grej, och ibland så genomförs det, då känns det bra! Eller när man på andra sätt kan se effekter av sitt arbete, att någonting har blivit bättre, att säkerhetsmålen går åt rätt håll. Då känner man – jamen det där har ju jag haft någonting med att göra!

Vad är mest utmanande?
Det mest utmanande är att göra bra analyser, så att man verkligen kommer åt rotorsaken, till varför någonting har hänt. Det kan vara lätt att se en direkt orsak till att något gått fel – men varför liksom? Det finns någonting som vi kallar för MTO-tänk. Vi försöker se sambandet mellan människa, teknik och organisation. Om en människa felar, vad har vi för organisation som tillåter att vi har människor ute som inte är tillräckligt välutbildade och vad har vi för teknik som inte fångar upp människans misstag? Eller tvärtom, om tekniken fallerar, vad är det för människor som upphandlar tekniken, som övervakar den och vad har vi för organisation bakom. Alla dessa tre hänger ihop, och det är något vi hela tiden har i bakhuvudet när vi jobbar med säkerhet.

Senast uppdaterad: 2014-08-19